TIDIGARE ANTIIMPERIALISTISKA KAMPER

Sånger om kamper mot imperialismen i historien

Den libyska luftvärnskanonen

Skriven någon gång under eller efter 2011 (då USA med flera intervenerade i Libyen).

USA-imperialismen är alltid ute efter att krossa allt motstånd med extremt övervåld och har aldrig kunnat rå för att lösa sina utrikespolitiska problem genom folkmord. Libyen är ett perfekt exempel på detta. Presidenten Muammar al-Qaddafi hade trotsat USA:s politik i Libyen i tjänst till sin egna antifolkliga regering. När folket reste sig 2011 usurperades ledningen över resningen av Nato och folkets uppror omvandlades till ett aggressionskrig. Det kan inte vara någon fråga om huruvida det att tvinga det libyska folket att välja mellan inhemskt eller utländskt förtryck skulle öka polariseringen av samhället! Idag präglas Libyen, "räddat" av imperialisterna från al-Qaddafi, av extrema mängder fattigdom och till och med utbrett slaveri medan tiotusentals libyer flyr till Europa årligen. Denna låt handlar om nationellt motstånd, att sabotera imperialismens planer genom att förena folket för motståndskrig. Det är rätt och inte fel att bekämpa aggressionskrig!

Text:

Lala lalalala lalalala lalala, lala lalalalala lala lalalala lalaaa

Omar på pass vid luftvärnskanonen, sista försvaret mot örnbataljonen
Tänker vad är riktigt och rätt med det sjuka han i Libyen sett
Gamla ledare, trotsiga ord faller, örnarna bränner vår jord
Tripolis herrar bugar för män bakom bombflyg, landet nedgör
Lojalitet mot blodiga pengar, makten köpte bödelsdrängar
De kom för olja med ockupation, i blod vill de dränka allt hopp om revolution

Lala lalalala lalalala lalala, lala lalalalala lala lalalala lalaaa

John under angrepp från luftvärnskanonen, avskild från resten av örnbataljonen
Under leverop från folket i byn, störtande örn ger rök emot skyn
Från himlen i fallskärm, en Yankee-pilot, "Herre Jesus ta mig emot!"
"Det var dollar och äventyr som mig lockat", i handen han fram pistolen plockat
Imperialismens hemska brott, döda barn, vår vrede sått
John ser rättvisan honom är hunnen, "Förlåt mig!" han säger och stoppar pistolen i munnen

Lala lalalala lalalala lalala, lala lalalalala lala lalalala lalaaa

Omar står kvar vid luftvärnskanonen, sista försvaret mot örnbataljonen
Frihet är fjärran, han blöder och strider, för kamraterna sina, för folket som lider
Luftvärnskanonen sjunger och glöder, i handling visar han sina bröder
Kriget sannspråk om fiende och vän, vem är för folket nu och sen?
Så fördriv soldater från EU och Qatar, världens folk har ett stort ansvar
Vi kallar kamraten vid luftvärnskanonen: Kamrat ta ditt ansvar, gör revolutionen!

Lala lalalala lalalala lalala, lala lalalalala lala lalalala lalaaa

De bombar oss för olja, ger oss ockupationen, den draksådd som gror är början på revolutionen

Joe McDonnell

Skriven av bandet The Wolfe Tones och publicerad 1987 i deras album "A Sense of Freedom". Översatt till svenska någon gång under eller före 2023 och släppt av musikgruppen Enhet, för att visa solidaritet med aktivister från Anti-Imperialist Action (AIA) Ireland som utsattes för polisräder den 10 april 2023.

Irland var Englands första koloni. Idag, då Förenta kungariket är en imperialistmakt och fortfarande kontrollerar en stor del av Irland, riktas den irländska nationella kampen rakt mot imperialismens hjärta. Situationen liknar Indonesiens under 1950-talet: majoriteten är formellt självständigt, med ekonomisk, politisk och kulturell dominans av imperialismen bevarad, och en stor del av landets territorium är ockuperat av den gamla kolonialmakten. Att kämpa för Indonesiens enhet var rättfärdigt, och om man medger det måste man anse att det att kämpa för Irlands också är rättfärdigt. Irlands uppstyckning rättfärdigades med att majoriteten av Nordirlands befolkning var protestantisk, men numera är den största religiösa inriktningen katolicism. Ockupationen av Nordirland måste förkastas och fördömas! Det är i detta avseende som hungerstrejkaren Joe McDonnell, död i hungerstrejk 1981, måste minnas: en man som tog beslutet att kämpa till slutet för sitt land med alla medel till hands.

Text:

Mitt namn är Joe McDonnell, i Belfast föddes jag
På den gröna ön, så oskyldig jag var
I den stad, o Belfast, minns många glädjens dar
Mitt hem jag älskar likväl mor och far
För det var där jag lekte i min barndom, min livskamrat jag fann
Och sen gick jag ut i livet, min ungdom försvann
Men all en ynglings längtan möttes av en bitter dom
Så jag fann mig snart bakom lås och bom

Och du vågar kalla mig terrorist? Väl se dina egna brott
Och betänk alla de dåd som du begått
Du har plundrat nationer, du har sargat många länder
Mitt folk har du tyranniserat, du styr med en järnhand
Och du bjöd blott på terror för mitt land

Under månader i mörker, isoleringscell i the Maze
Tänkte fritt: "Vad har hänt med Irland?"
"Varför är det delat? Varför får jag skaka galler?"
Fängslad utan brott eller rättslig chans
Trots mitt land jag älskar blir jag ej en bitter man
Trots jag sett orätt och grymhet första hand
Så en ödesdiger morgon grep jag frihetens utsträckta hand
Och gick ut genom muren för att befria mitt land

En kylig oktobermorgon, åkte fast under aktion
Ånyo fängelse för att få på mig fason.
Dömd till the H-blocks minst fjorton år
Till en tillvaro ovärdig och svår
För människovärdet, en hungerstrejk bröt ut på fängelset
Men bara tystnad hördes utifrån och kamraterna de kved
Jag blev nu en sorgens man, en efter en försvann
Mitt liv jag ger men ingeting vi vann
Äras bör de fallna, sorgens år åttioett
Min Gud, låt det finnas ett sätt

Käre Joe McDonnell, jag lever i ett kyligt land
Och jag föddes samma år som du försvann
Trots du sa din kamp var förgäves, jag måste säga dig
Ditt offer, ditt mod inspirerar fler än mig
I alla förtrycka nationer och bland nertrampade folk
Vi är många när vi enar oss, ingen kraft står emot
Oh me name is Joe McDonnell, from Belfast town I came
That city I will never see again